Monday, November 17, 2008

Glömde iPoden hemma

Plötsligt känns det meningslöst att springa. Är det så för er också? Att utan räknaren springer man helst inte? Att hjälpmedlet blivit ett tvång i sig?
Är det bra eller dåligt?

6 comments:

Anonymous said...

Hahahaha! Känner igen mig fullständigt. Och varje gång undrar jag varför jag gör detta. Är det för tävlingens eller min egen skull?
Vet inte heller om det är bra eller dåligt. Fast å andra sidan har jag aldrig sprungit så mycket som jag gör nu och det antar jag är bra.

Anonymous said...

aldrig utan min i-pod.

måste höra hellacopters "by the grace of god" när jag springer.

emi guner said...

Jag älskar att springa, men inte utan musik. Min man och coach säger att detta med glömskan är bra, ett sätt att tvinga mig att bli fri från Britney-beroendet.

Anonymous said...

Jag springer med distansklocka och stegräknare och skulle tycka att det var trist att springa utan fast jag springer samma rundor jämt som jag vet exakt hur långa dom är, det är liksom grejen att se antalet steg i displayen.

// Lina - 4,2 km - söndagkväll mellan 21-22 det satt hååårt inne.

Anonymous said...

jag är som en pavlovsk hund. hör jag en låt från hellacopters "by the grace of god"-skivan, så börjar jag omgående att springa.

Anonymous said...

NU HAR JAG SPRUNGIT. jag överraskade mig själv! också.
9 km. nio.
men det syns inte i tävlingen av någon konstig anledning, och nu känner jag mig lurad. jag springer ju inte för min egen skull, heller. och jag kan inte heller bestämma mig för om det är sorgligt eller bra ändå.